Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Tänk så det kan gå i alla fall. Först händer det ingenting på nästan ett år och plötsligt uppstår det en sådan där märklig kris till händelse som väl riktigt få av oss vanliga dödliga varit med om eller ens hört talas om.


Budgivningen (verserad)




Anders gjorde med en mäklare upp om att se
på en lägenhet som legat ute till försäljning i
340 dagar. Då han kom till höghusets port
stod mäklaren där. Innanför porten väntade
ett par som följde med Anders och mäklaren i

hissen upp till objektet. I annonsen för en tvåa
med kök var priset satt till 135.000 kronor. När
hela lägenheten helt förevisats och intressenterna
inspekterat och ställt en del frågor vände sig
mäklaren till Anders och frågade om han ville

lägga ett bud. Varpå Anders förklarade att 135.000
säkert inte var något oskäligt pris men att han hört
att spekulanter gärna provade med att lägga ett
något lägre bud. Han tittade därefter på paret och
så vände sig mäklaren till dem och såg frågande ut.

Kvinnan i sällskapet höll med om att det var vanligt
att börja med ett lågt bud, varpå hon bjöd 120.000.
Mäklaren vände sig åter till Anders som sa att hade
han varit ensam om att fått se lägenheten hade han
genast gått med på de begärda 135.000. Åter vände

sig mäklaren till paret och kvinnan höjde efter en
blick på Anders, budet till 136.000. Mäklaren bad då
Anders att antingen höja budet eller dra sig ur. Anders
hävdade då åter igen att 135.000 var ett skäligt bud
men att hade paret nöjt sig med att bjuda just 120.000

kronor hade de säkert fått lägenheten till det priset.
Själv hade han genast tappat intresset då han förstått
att det skulle bli budgivning men ändå följt med in för
att inspektera lägenheten eftersom det var därför han
överhuvudtaget kommit till mötet med mäklaren.

Kvinnan såg ut att ta beskedet med viss ilska och
stampade demonstrativt med foten i hallgolvet,
medan hon kastade ett öga på mäklaren vilken såg
lätt konfunderad ut. Nu blandade sig kvinnans sällskap
i samtalet och ville hävda att eftersom de ju faktiskt

bjudit 120.000 och det nu var uppenbart att Anders
tal om 135.000 aldrig varit något bud att ta med i
beräkningen, de ville att deras första bud skulle gälla.
Mäklaren som plötsligt verkade blivit mycket brydd
såg ut att inte veta riktigt vad att svara men kläckte

till slut i alla fall ändå ur sig att 135.000 var det pris
säljaren ville ha. Minst. Varpå Anders tågat ut ur
lägenheten och tagit hissen ner till markplanet och
ut ur den här historien på allvar och aldrig mer synts
till i åtminstone den något mindre metropolen Avesta.




Prosa (Fabel/Saga) av lodjuret/seglare VIP
Läst 279 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2015-04-04 20:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP