munnen pratar för fullt mot ett öra som inte lyssnar
och intelligensen försvinner ut genom ögonen
på en stackars liten flicka
som drömmer om att
hon kan bli räddad som snövit

miljontals andra ord som slår hennes bakhuvud
som är oförståeliga och får hennes blåa ögon att söka
mot sirius som är fastklistrad på himlen.
ljuset från norrskenet drar ifrån hennes tankar som
letar efter ett svar på en simpel fråga om ett tidsfördriv

skorna skvätter vatten från pölen som utvidgar sig
av en tyngd från en flicka, en tyngd som världen lagt på
henne. och regnet som faller mot hennes nötta huvud
känns som syra som fräter mot hud.

obeskrivliga drömmar blev en verklighet. en lögn
som man lever på att uppnå innan man slocknar och
alla drömmar kanske försvinner till en annan dimension.
kanske mars, kanske venus, kanske pluto
kanske någonstans i andromedagalaxen