Pratmänniskan, småbarnsmänniskan med egen vagn som Akillesvapen, surfaren med benvita lurar i läcker tycker han är läckert på, "Kvällstidnings"-läsaren som halvsnyggt lägger tillbaka blaskan läst oköpt
Å hon som tycker till om kvittot, allt i f r å g a s ä t t s många gånger

Hostaren snörvlar, baksidan av handen flitigt nyttjad, står
precisexaktbakom

Framme och änkligen bekräftad
Allt runtomkring tystnar
Hon i kassan en tidsGudinna, otåligheten uppgraderad till kontemplation, ett lugnt nu infaller
-vackert leende, gränsande till det personliga, lovar inget, lovar
allt samtidigt som allt just försvinner livet pågår bara Framme Hos Henne

Och Man gör rätt för sig här,
-från att ha dragit omkring på Andras prylar
Äger man plötsligt!

Fri, men
när man nu kommit upp sig,
till Kassörskans nivå,
ska man bara gå

Man som förflyttas
åker med på det lilla bandet
ner till packavdelningen
trycker lite planlöst in sina nu ägandes saker i plast...

Ser

En Annan får Hennes leenden nu

man är kasserad