P ojken som stod på det lätt sluttande taket till vedboden doppade stickan i burken med såpa och lyfte upp armen för att föra den genom luften gång på gång från vänster till höger för att låta blåsten i vinden föra ut ett femtiotal hyggligt stora bubblor genom ögat på stickan. Det brukade bli en sju eller åtta svängningar av armen och så var såpan slut. Då väntade han något tiotal sekunder innan han åter förde ner stickan i burken. Så där höll han på i kanske fem minuter eller så innan han tröttnade i armen. Han gladdes åt hur bubblorna skimrade i regnbågens alla färger i solskenet och förundrades över hur snabbt de steg i den av solen uppvärmda luften. Det var vår och trädgården blomstrade.

U nder tiden som han stod där på taket stod hans far och syster vid varsin kubbe och högg ved för att ha att stapla och ligga på tork under tak. Det var ett evigt huggande så att flisorna rök och det med en fart och arbetsglädje så det stod härliga till. Tommy var inte tillräckligt gammal för att kunna åstadkomma mycket med yxan än. Men hans far, som hette Nicolas och hans syster vars namn var Nicola, var väl tränade i konsten att göra 'kaffeved' av timret som låg uppsågat på backen.

R ogers, deras spets som stod bunden i en lång kedja skällde då och då som för att visa att även han var en god deltagare i utomhuslivets upplevelser. Han brukade stå kopplad när han inte var med på deras promenader eller utflykter med olika båtar som fanns i ett båthus en bit bort från boningshuset. Vilket var byggt som ett gammaldags blockhus av rejält tilltagna stockar vilka låg i kors med varandra i varje hörn. Det var rejäla hus som byggts för att stå emot väder och vind. Rogers kom ursprungligen från Kanada tillsammans i en flock med ett flertal hundar ur samma familj. Familjen hade haft tre hundar men nu fanns bara Rogers kvar av dem.

J akt var en av det aktiviteter som hundarna var med om ibland och tyvärr hade två av deras hundar, Jock och River, omkommit på grund av olika olyckliga omständigheter under sådana i skogen och på fälten äventyrliga uppdrag. Det var ju inte för att leka som hundarna var med då, utan för att utföra specifika uppgifter. Den ena hunden hade blivit riven av en björn och dödats i ett slagsmål med bjässen, som senare sköts av en jägare i samma jaktlag. Jock hade inte haft en chans mot björnen. River hade råkat ut för ett vådaskott då han kommit mellan bytet, en älg, och jägaren som skulle döda det vådaskjutna djuret.

O lika falla ödets lotter, som det heter ibland. Medan Tommy och pappa Nicolas var förtjusta i just älgkött, föredrog Nicola fisk, frukt och grönsaker. Hon var en god fiskare hur än redskapen tog sig ut. En god simmare var hon också och hade mer än en gång räddat Tommy då han av olika anledningar plötsligt befann sig i vattnet istället för i båten. Som född till att rädda människoliv men samtidigt för att ta livet av de stackars fiskar som fann vägen till Nicolas spön, drag och nät.

L agom till middagen var de i stort sett i kapp med den ved vilken skulle huggas upp den veckan och det var bara onsdag än så länge. Fast det var förstås mycket annat som skulle göras på gården och det fanns alltid saker att göra och åtgärda, även om det gick bra att leka och ha roligt därutöver. Men att göra nyttiga saker och sådant som behövde utföras var ändå sådant som var roligt och skapade mycket glädje och tacksamhet hos utövarna. Även om Tommy med sina åtta år fyllda inte var vuxen nog att syssla med grövre jobb så fanns det ändå många sysslor som han kunde delta i och hela familjen var som en sorts skogsvana trappers. Frun i huset, Margareta, var även hon van vid att syssla med litet av varje på den gård där de bodde en bit utanför Hudiksvall.

Ö känd väl egentligen för att vara både snabb och gammal orienterare och löpare, simmare och livräddare sysslade hon med allt som krävde ett extra par armar och nävar. Det var inte så att hon var ensam om att sköta markservicen i huset, utan där var de alla mer eller mindre självgående, samtidigt som de alla hjälptes åt att hålla efter eller delta i storstädningar och röjningar såväl ute som inne. Just en sådan familj som en kan vänta sig att finna på en gård som ännu hade boskap, åkrar och en del skog, fiskevatten och där hårt arbete inte sågs som någonting till bara för betald arbetskraft eller det ena könet.

K öket var en plats där de alla kunde sina saker och där alla turades om att sköta uppgifterna. Men Nicola och hennes äldre syster, som pluggade i Kanada, var dock väldigt intresserade av vegetarisk matlagning och det de gillade allra mest var vad de kunde göra av lök och purjolök. Få var de rätter som just purjolöken fick vara utan. Männen, Nicolas och Tommy var mera för att laga till kött och fisk. Men även där brukade det finnas plats för en hel del grönsaker och örter. Så därför hade de också ett fint inglasat växthus vid sidan av raderna med morötter och annat som växte i den stora trädgården.