Där rusar du fram, kryssar mellan människor, alla på väg åt sitt håll.

Stressen känns omänsklig, dock alltid närvarande som om någon håller koll.

Jag ser Dig när jag blundar, hur Du byter buss, tunnelbana och tåg, var dag.

Känner doften, den fräna från lamellerna som andas in av alla utan undantag.

Önskar att slöjorna faller, och att Du en dag bara får se blå himmel och hav.

Önskar att sannningen segrar i Dig, så Du ser livet och kärlekens ljuva nav.

Låt slöjorna falla Gud,  så Hon åter i renhetens förundran åter igen ser.

Det vackra som hennes ögon är skapta för att skåda, Herre jag ber och ber.

Låt slöjor falla från våra ögon ner till marken att trampas ner av hoppet i tron.

Låt lögnens slöjor rivas itu, så allt blir glasklart och sant i hjärtans sköra bon.

Låt slöjor falla och alla spel bakom ridåer komma upp i Ditt kärleks sköna ljus.

Ja, Herre låt slöjorna Hon bär falla och för Henne till Din Faders längtande hus.

Jag ser Dig när jag blundar, hur Du byter buss, tunnelbana och tåg, var dag.

Men jag ser också förändringens vind komma och hur Dina alla slöjor faller av....

kb