Jag satt ensam på tåget hem och saknade dig,
Inte en främmande känsla,
Men mer än nog för att jag längtar så att få se dig,
För när jag är utan dig känner jag en sådan rädsla.

Känslan att ha dig i mina armar är ännu kvar,
och jag önskar att du var här nu på tåget hem,
Så jag kunde viska i ditt öra att du är allt jag har,
Och jag aldrig lämmnar dig igen.