Min bästa vän vet definitivt hur man gör ett storslaget och pampigt firande av sin födelsedag.
Dekorationer i taket med silver och rosa band som hänger, lemonader i alla slags färger och smaker, plockmat av alla olika slag och varianter Hon bär en somrig vit klänning med en tiara på huvudet och glittrande ögonlock.
Hon lyckades definitivt överträffa förra årets födelsedags fest.

Folket dansar sina egna versioner till nostalgi låtarna från 90-talet som man växt upp med. Efter varje timme som går märker man hur en efter en av varje pryd gäst tuppat av av allt vin som druckits. Tillslut när det är dags att sjunga "jag må hon leva" med en stor chokladtårta som bärs in med stora ljus är hälften av gästerna utplånade av alkoholen.

Firandet pågår till småtimmarna medans musiken blir högre och antalet gäster börjar bli mindre och utbytt med nya gäster. Som han.

Tre månader sen vi sågs och jag grät ut all min kärlek, gav alla mina texter till honom på en plats med massa förundrande människor.
Nu står vi istället här tre månader senare och försöker ha en stel konversation över en cigarett och jag undviker tydligt att kolla honom i ögonen.

Trots dom skeva omständigheterna så befinner sig han och jag två timmar senare själva i vardagsrummet klockan fyra på morgonen medans resten av huset sover. Jag vilar i hans famn, kysser hans hand. Morgonljuset har letat sig in i rummet och är präglad av Fleetwood Mac som spelas i bakgrunden.

Han har vänt och vridit mitt hopplösa hjärta i evigheter men jag kan inte motstå en sådan märklig, vacker varelse han är. Diskussionerna med honom som pågår i en evighet, vårat gemensamma musik intresse eller hans utseende som är en blandning av Kurt Cobain och David Gilmour.

Min bästa vän lyckades med sin födelsedag men jag kan inte lyckas hålla honom kvar.