John sitter ner på sängen, tittar runt, små ler lite för sig själv. Han ser klockradion, den 14 tum stora teven och på skrivbordet ligger mammas brev, som också var det sista han fick av henne. På väggarna hänger det några bilder som han helst av allt inte vill tänka på, det är personer som är allt för långt bort just nu. Klockan slår snart sju, då är det dags att resa på sig, tänker inte så mycket djupare än så, den här dagen blir troligen exakt som alla andra. Nu börjar det där rasslande och lunkande ljudet höras, samma ljud som John hör varje morgon....