På marken ligger jag
ensam och vilar
bland felskjuten smörblom
i ljus och fukt
bland myror och spindlar
och vivor och kvistar
med mera, med mera
samt vårjordens lukt
av dofter så svaga
som trådar allena
än starka tillsammans
och lockande väna

I marken brummar det
som ur en krater
av tärande tankar
från någonstans
Jag tror nog förvisso
de har varit mina
jag har tänkt för mycket
i stillhet och dans
och snuddat vid platser
av hymner, av sånger
som ingen beträder
befriad från ånger

På gröna backen är
sällheten lagen
den drömmandes längtan
finner sin rätt
ty myror och spindlar
och vivor och kvistar
bär inte på avund
och blossar ej hett
Kom, tankar så trötta
så vilsna och sanna
kom bundna tillsammans
dö bort i min panna!


9/3 1998