Nätterna kanske är mörkare nu
Men det är fortfarande sommar

Något min själ inte tycks märka
Då den åter håller på att bli bottenfrusen

För när jag skrattade idag märkte jag
Att mitt skratt hade fått frostkanter
Trots att solen sken från en molnfri himmel

Varför måste min livsglädje ta slut
Just då sommaren är som vackrast

Och varför blir mitt skratt till isklumpar
När luften vibrerar av hettan

Visst nätterna är åter mörka
Men sommarn är fortfarande kvar

Så hur tinnar man en bottenfrusen själ
Då inte ens tryckande hetta tycks hjälpa

Finns det något att smälta isklumparna med
Eller är det bara havssalta tårar som hjälper
Tillsammans med en värmande kram