Jag är i Västerviks skärgård

i Händelöps fiskeläge och by,

som har en dramatisk historia.

Den förste på platsen

lär ha hetat Peter,

det var på femtonhundratalet

och på sextonhundratalet

bodde två familjer här.

Men 1677 inträffade något

mycket dramatiskt

då en dansk-holländsk flotta seglade in

till Västervik och brände ner hela staden,

även Händelöp blev angripet

och de brände ner hus och bodar.

Men byborna gömde sig och överlevde

och på sjuttonhundratalet

fanns tre familjer här,

och flera generationer av fiskare

skulle sedan fortsätta

att framleva sina liv här.

På en solvarm häll sitter jag nu

med en kaffekorg intill mig,

ser ut över havet

och segelbåtarna

som sakta glider förbi.

Fåglarna gör sina piruetter

och solen steker så mycket

att jag måste krypa in

bakom ett litet träd.

Himmel och hav

i blå symbios

och just här och nu

finns bara solen och jag.