Hon bäddade ner barnet under havretäcket
medan hon gnolade på Bolero av Ravel.
Medontjen stod på balkongen och rökte sill,
blossade gång

på gång på sin sill och stekte rulltårta på grillen.
Barnet, som fått stora svarta sniglar till middag,
sov sött. Hon såg precis ut som om hon dött när
tonerna från

vaggvisan lämnade hennes läppar och regnade
ner likt florsocker över barnet på spishällen.
Gravid som hon var med sitt fjärde barn som
skulle komma

först om lördag tre månader senare, tänkte hon
glatt på vilken tumme skräddaren som flög och
satte sig på balkongens räcke hade med tillvaron.
Medontjen stod

uppklädd i full uniform och grinade mot henne
då och då som för att visa henne att han var med
veten om hennes jämlika närvaro på sjätte våningen
över gården.


(skriven i somras, fotot taget sommaren 2011)