Ur kaoset skapar jag bilder från inre strömmar  för att leta efter logik och riktning

Jag häller burken likt ett barn över duken, fyller varje del med tjock, trög färg

(medans verkligheten gör en subjektiv tavla utan mening)

Frågorna målar  jag med pensel och svaren med trasa

Jag skyller mig själv

Någonstans  på vägen var jag tillåtande nog att låta mig tro att det finns en sanning

som gäller alla,  sen dess har jag sökt

Jag är inte galen,  jag vet vad mitt hjärta viskar

Jag är heller inte klok,  jag ser ju dina handlingar

(och störst av allt är lögnen)

Jag skyller mig själv

Någonstans  på vägen valde jag ljuset