Att leva livet med ett konstant radiobrus.
Utan att få ändra kanal eller volym.
Inte kunna kontrollera vilket program som spelas när, var eller hur.
Ju mer jag fokuserar, desto högre tycks volymen bli.
Ingen sprit, tablett eller cigarett tycks ge det ett slut.
Men så ibland. Kommer favoritskivan fram.
Det är då jag minns och aldrig önskar radioskuggans acceptans.