Om jag någonsin gett dig ett löfte utan ord
Om jag levt i tron att allting var sagt runt vårt middagsbord

Om du sett mig för den du visste att jag var
Om du bett mig leva som de svar du gav

Om du var min spegel, så sjönk min blick ner mot dyig sjö
Med spegel mörk och där rädslor aldrig dör

Men lova mig snälla du
Jag dömde mig själv ner en i svart tung bur
Inte för att förlora dig, utan för att finna mig
Men mörka sjöar kräver mer än all din kärlek sig

Den kräver att lyfta blicken upp mot dig
Din spegel som visar den sanna mig
Den sanning jag väljer, är den jag ser
Den enda sanningen framtiden kan se

Sjön finns alltid kvar
Men med tilliten jag nu har
Går det simma utan obehag