En dag hämtar vi en flicka i EU. Vi har fått se bilder. Hon är så söt och har det vackraste blå ögonen.
Jag ska bli mamma igen. Gåvan till livet.
Sen börjar den känslomässiga mardrömmen. Hon väljer min man. Hon är stark, trotsig, intensiv och provocerande. Jag triggas i allt. Jag ångrar att vi valde att adoptera. För det är så jäkla jobbigt. Fula otillåtna tankar.

Min rosa bild av adoption. Det vackra barnet som sitter nära och gosar i min famn. Mjuk och tillgänglig för all min kärlek. Stjärnflickan väljer min man. Jag blir helt snuvad på moderskapet. Jag får stå bredvid och se på. Utanför. Verkligen slår till som krossat glas. Hon är två år och trotsig. Hon ratar mig. Hon irriterar mig. Hon kryper under mitt skin. I bland slår hon mig. Jag blir så arg. Jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna älska henne fullt ut. För mig är det svårt att känna att jag älskar henne. Hon är så olik mig. Det finns ingenting som jag kan känna igen mig i. Jag har ett annat barn. Jag älskar henne över allt annat. Hon är enkel att älska och triggar alla mina fina sidor. Det är så orättvist. Jag inser vikten av att bära ett barn. Föda ett barn. Ta hand om barnet som nyfödd. Vikten av att fostra barnet i kärlek. Fula otillåtna tankar.

Den adopterade flickan har små hjärnskador. Hon har haft det svårt. Hon har inte fått kärlek och uppmärksamhet. Hon är nära en diagnos. Det gör det svårt så in i helvete. I bland tänker jag att vi behöver avlastning. På riktigt, alltså. Jag tycker det är skönt när hon är i barnomsorg. Fridfullt när bara biobarnet är hemma. Det är lugnt, skönt och enkelt. Fula otillåtna tankar.

Hon speglar mitt sårade avvisade inre barn. Hon tittar på mig när hon väljer att ge pappan teckningen. Jag blir ledsen. Jag vill älska henne och jag vill att hon ska älska mig. Men vägen dit går smärtsamt långsamt.

I kväll när jag nattar henne. Lägger jag min hand på hennes kind. Jag håller om henne. Tiden tickar. Jag är så rädd. Rädd att hon ska stötta bort mig. Kärleken flödar. Känslorna sprakar loss som konfetti. Hon vänder sig inte om. Hon skakar inte bort handen. Hon ligger kvar och somnar. Jag ligger kvar och njuter av att jag får älska henne i denna stund. Fina tillåtna tankar.