Jag vaknar varje morgon,
äter frukost,
går till skolan.
Som vem som helst.
Ingen ser insidan,
och det är väl tur det.
För om alla skulle se,
skulle dom spy.
För min själ har blivit sönderriven,
mitt hjärta krossat,
min hjärna har dränkts av mina egna tårar.
Jag har dött inombords,
dom har slängt ut mig på nån motorväg.
Och tagit min egen kropp.
Som dom skär sönder,
sparkar sönder,
plågar ihjäl utan att jag kan stoppa dom.
Jag går omkring,
och ler falska leenden.
Och det är väl tur det.
Att folk inte vet.
Att jag är levande död.