Bland alla gruskorn
finns ett som irriterar
mer än de andra
klamrar sig envist kvar i
musslans pärlemorgömma

vaggad av havet
omedveten om ljuset
bidar han sin tid
måhända bara ett korn
av sanning men föredrar

det framför att bli
trampad på som de andra
gruskorn utan skydd
faller till botten bortom
allt liv och skimrande ljus

pojken på stranden
vaggad av dyningarna
med sand i handen
gav sitt liv tände ett ljus
i mörkret vila i frid