Hjärtat slår ganska hårt och jag har en enorm knut i min mage
Den sprider sig likt en tumör och hela kroppen gör egentligen ganska ont, när jag väl tänker efter; oklart om det är arbetsskador eller mina psykiska påfrestningar de senaste dagarna. De har haft sex, och så är det med det. Så är det. Accepterat, tolererat, förskjutet, glömt. Det är sådär

Men hon är fortfarande kär i mig och jag är kär i henne.

Mötet gick sådär, en kvinna störde det mesta -
Hon talade inte svenska och förstod ej när cheferna sade åt henne att gå, då de inte ville ha hennes cv på papper, vilket resulterade i att de blev irriterade på varandra; hon kommer nog inte få ett jobb inom vården
Men jag fick det; timvikariat, prekariat, hospice, hemtjänst och vandrande avlidna män och kvinnor som ännu ej tagit sitt sista bloss av det syre som omger vår planet

Men som kommer göra det snart.

Knuten växer och sjukdomen sprider sig igen. Mina andetag är ganska tunga, mitt lik stirrar blint på ett ark utan rader där jag klottrat ner meningslösa ord i 3D och lite kort information om hur verb böjs på bosniska
Rummet ligger i ruiner, för många ting, för lite tid (eller bara för lite ork). Inget känns bra och allt är försvunnet även fast allt syns så väl när man det inte behöver
Jag vill sova här i lugn och ro och inte bli störd; jag sätter mig ner på ett kallt golv:

Det är inte så det kommer bli.