Skymningens fjärilar vinkade
och fläkta, med givmildhet svärma,
försvara fördröja försinkade
att nattljusfjärilar närma.
Som strand mellan landet och vatten
är skymning för dagen och natten.

Skymningens fjärilar flyende
förbi för att varsamt de leda
mot natten, mot natt utan gryende,
där ett läger av nattsilke reda.
Vira omkring sig med sånger
utav nattljusfjärilskockonger.

Skymningens fjärilar dröjande
vid den skyggande skugghorisonten.
Som ögonkasts rodnad avslöjande,
men alltid fjärran som fiendefronten.
Där glimten av en lykta förnimma
utav liv, utav sols sista strimma.

Skymningens fjärilar vingarna
snart tappade då de förtvina.
De färglada mönster med ringarna
ej med sprakande vingslag ska skina.
Det arvet som nattljuset ärver
är ett trådskellet utan nerver.