En krispig vind smeker min kind
När jag försiktigt kliver ut i morgonen
Den torkar varsamt bort de sista resterna
Av de salta tårarna i mina ögonvrår
Saltet svider till en sista gång och jag
Blinkar några gånger extra av smärtan
Innan jag tvingas blunda mot den starka solen
Som får mina mungipor att försiktigt le
Det ser ut att bli en vacker septemberdag
Fylld av solsken och krispiga vindar som
Skrattande leker tafatt med de gulnande löven
Och i allt detta går jag och ler långt borta
Från alla mörka kvällar och nätter
Som med sin ångestladdade miljö
Får mina tårar att falla i sömnen