Anledningarna till att göra det är fortfarande fler. Åtminstone mer enträgna om plats i min hjärna. De är påträngande och så jävla frustrerande. Jag är trött på att kämpa emot och snart kommer jag ge upp. Sov fyra timmar inatt. Skar mig inte men sov fyra timmar då tankarna var för många och existerade för länge. Hade jag skurit mig hade de försvunnit fortare, det är det som lockar något så förskräckligt mycket.

När jag öppnar dörren till hissen i min byggnad inser jag att jag inte borde åkt hem. Det är då allt är som mest påtagligt. Det är då det svämmar över och blir för mycket.

Har inte ätit på 10 timmar. På något sätt känns det bättre än att ta till andra medel. Men när det kommer till kritan handlar allt om detta: skada mig själv. Det bara visar sig i olika medel, vissa mer brutala och märkbara än andra.