Står här med nyklarna i handen.
Ska jag våga gå ut?
Börjar skaka och sätter mig med en duns ner på golvet.

Varför blev det så här?
Ska jag någonsin kunna sova igen?
Ska jag någonsin våga gå ensam igen?

Klumpen i magen och kaoset i huvudet växer sig allt större, klumpen påminner om cancer,cancer som sprider sig i blodet.
Det virvlar runt och gör att man blir svagare.
Man orkar inte mer.

Sömnen.
Kan inte sova, pillerna fungerar inte.
Vaknar upp av ditt flin som skär igenom mig som en japansk kniv från Tv shop.
Du njöt av min rädsla va?

Nyklarna fångas upp av handen igen.
Ställ dig upp och gå snabbt.
Låt ingen se din rädsla och sårbarhet.
Skratta och le, fortsätt gå.
Låt ingen se, att innerst inne är du lika liten som ett sandkorn i öknen och lika sårbar som en såpbubbla.

Flicka lilla, var nu duktig och le, så de som ser dig inte blir besvikna.
De tror ju att du är stark?
Flicka lilla, le.