Inga palmer vajar på stranden,
men solen glöder, som det var dag,
där vi går vid Luleälven
i sommarnatten, du och jag..

I nattens tystnad, hör vi göken
hoa bakom Haradsön,
från ängar strömmar dofter,
som guld är Klusåbergets krön!

Där vi går, har ljuset inga gränser;
Här har mörkret inget bo.
Här vi går som i en lustgård,
i vår egen ro.

Tysta, mitt i sommargrönskan,
sakta, fot för fot:
hör vi sommarnatten tala
-som den alltid gjort!

Talar tro och vardagslycka,
talar kärlek utan ord:
Hör, hur Någon talar i det tysta
i den Skapelse Han gjort!

Vi är själv en del av undret,
vi är Alltets Hedersgäst!
Där vi går i våra tankar,
är vi bjudna till en fest!

Han som bjöd oss, gjorde natten,
Han som bjöd oss, gjorde dag.
Hans är också sommarängen
och göken, som hoade ett slag.

Snart skall nattens stillhet bytas
mot badviksstoj och skratt;
men vi dröjer, i det sista,
i vår ljusa sommarnatt.