MAKTENS Schackpjäser är alltid oskuldsfullt vita. Likgiltigt vita.
När du har spelat din motståndare matt, i det verbala psykologiska kriget, så fortsätter han att spela ändå. SER du inte att du är schack matt, frågar du honom. Nej, jag tänker så här förstår du, säjer han med ett illa dolt förnöjt småleende, man kan ändå se situationen så här, i ett annat perspektiv... och så flyttar han kungen ...som vore den en häst... fräckt godtyckligt... och han vet inte att du har sett ig...enom honom och hans förställning, för han vet inte själv att han förställer sej. Du befinner dej på ett Dårhus.
Och så kommer ditt VREDESUTBROTT, som varar i flera minuter, och den store stolte Kommunchefen ligger i ett hörn som en punkterad badboll, och fumlar efter sina stesolid och whiskey, skärrad som en liten unge. Du tycker synd om honom, och ger honom en klapp på kinden och ett milt leende. Du vill honom inget illa, du vill bara slippa se och känna av Maktens gränslöshet