Det är farsdag i dag när jag skriver ner detta och tankarna spårar till det förflutna. Jag tänker hur den muntligt förmedlande traditionen har blivit avklippt med åren.
Språkets kreativa ådra ligger dold i det förflutna och vi får nog svårt att öppna vägen till framtiden, om man låter den förpassas till glömskans dunkel. Många anser att det kanske är bäst att låta det som varit, förbli glömt och gömt. För ur det kan ändå inte komma något gott, men utan kunskap om det förflutna förblir vi identitetslösa.
Jag försöker att så gott det går förmedla mina minnesfragment i skrift och skall en sådan dag som i dag försöka minnas hur vi, mina bröder och jag ofta fick höra berättelsen om min farfars lilla egenhet. Vi gick ofta, far och jag ner till fars hemgård. Far hade sällan något konkret ärende, vi bara skulle hälsade på.
En gång minns jag att farfar inte var inne utan min faster sade att ”Vick” är ute i bon. Jaha, sade far, men reste sig inte från köksstolen han satt på, utan satt kvar ännu en stund. Syskonen, far och faster pratade något alldagligt som jag glömt, innan vi så småningom reste oss och gick ut för att gå hem över backen.
När vi passerade ”bon” med den lilla verkstaden farfar hade där inne, gick vi bara förbi. Då hörde jag hur farfar pratade på därinne, ja det nästan lät som han grälade med någon. Jag smög in min hand i fars och frågade försiktigt, vem talar han med?
Åja, sa far, han talar nog med arbetet. Efter en stund fortsatte han förklarande; Du ser, det är nog så att man måste tala med arbetet, för annars blir det inte bra.
Farfar, liksom far, var snickare eller som pappa kallade sig timmerman sin yrkesroll. Så hade man varit i flera generationer och att arbeta med trä och timmer, den förmågan hade följt i arv från far till son.
Så kanske också förmågan att tala med arbetet, för visst hörde jag min far ibland diskutera ganska intensivt med något problematiskt i sitt utövande av handens gärning, när träbiten var vresigt och motspänstigt. Man måste prata med arbetet, annars blir det inte bra, orden förföljer mig och jag kanske ibland kommer på mig själv att med ord försöka övertyga mina händers arbete att följa min vilja.
© Bosse.