Konst är  en  sysslolös  förutsättning  att  förvanska
allt som är relativt, en meningslös  dagdrivarsyssla
när intet  annat  är  gripbart, och  en  slags  ursäkt i
sin existentiella  dekadens, och  skulle  jag  ge mig i
våld beskriva det  på djupet  in i  minsta  detalj  blir
det ingen rolig  läsning, där  även  hårdhudat luttra-
de   själar  och  förnuft   blir  skakade  i  sina  grund-
valar,någon lär ha angett rådet för den som speglat
verkligheten i sitt  sanna  väsen  att skjuta sig, eller
bli Buddhist.
Den  enda  legitimitet  konsten  skulle   kunna  göra
sitt  existensberättigande  rättmätigt, är  att försöka
beskriva    skiten,   dvs   den   realistiska   verklighet
jorden,  världen  och  allt  liv  så  som  sakernas  till-
stånd tilldrar sig i sin  existentiella  närvaros  sanna
sken och det närmaste  man  hittintills  kan komma
i  den  konsten  är  Hieronymos  Bosch,  som  skulle
kunnat bli en psykiatrikers mardröm.
                                              *