I gråsuggeskapelsens grådaskiga gryning, ur  vars  dyiga
grobotten varseblivandets groddar ursprungna, sträckte
sig mot silvergul sol  som  blygdes  blotta  sig, medan  ur-
molnens vildsinta slagregn, urgröpte  materien  till  upp-
lösningstillstånd,däri groddarna slingrade sig i desperat
existentiell  överlevnadsinstinkt, virande  sig  klättrande
över  landamärens öar som artrasismens naturliga urval
bestämmer  generering och undergång, av begynnelsens
villkorade  lagar, i en ordlös tidsgång utan gräns  när allt
är i skeende vars lag är allt som vinner mark.

Från det bottenlösa slammets outsägliga urgrund,och de
gengaser från vars lervälling den tillblivit ur denna gyttje-
pöl,spolades den upp på land och duschades ren av mon-
sunregnet, den  !   vars  tillkomst  inte  tillfrågats  om  att
komma  till  denna  avgrunds  gödselhög,  som  äter  sina 
exkrementer, och föder och parar sig med  sig  själv  som 
det androgyna  monster  det  ammats till av de molekyler 
vilka  perverterade  i  sin  tillblivelses  läggning, äter  upp
sig själv i sin egna erosion.

Minns !  så,  i  begynnelsens  gryning, när  vi kravlade oss 
upp ur  gyttjepölen  utan  karta  och kompass, när  endast
naturlig  instinkt drev oss utan att utvecklas,och mot bak-
grund av allt som hitintills förevarit,däri nerärvda instink-
ters  dysplasier  styrt  det  destruktiva  beteendet,  där  ett
gytter av olika viljor drar åt olika håll,som liknelsen av en
kropp med  trillioners  billioner  huvuden, armar och ben
vilka drar åt skilda håll  som  närmast  surrealistiskt, men
så pass realistiskt  att  det  inte  kommer  någonstans i det
nu världen befinner sig, och  inför vilken man knäböjer in-
för  alltet och intet i ödmjuk  tillbedjan  av  vittnesmål  till
tondöv  atmosfär utan ord, där  skriket  var  i  tillblivandet,
födsloögonblicket och i dödssucken.
-