Jag förstår ingenting.

Jag förstår inte varför man gör detta, varför man tillåter en annan själv göra en så illa att man gråter flera gånger-

Smärtan inom bröstkorgen svider inte, den är inte trubbig, det gör inte lite ont, den hugger inte.... den sågar med en rostig fil fram och tillbaka mellan hjärtat och själens vägg.

Den sågar mig itu - hur får jag stop på den?
Att kapa av mig midjan och hoppas på att förblöda... det går nog rätt snabbt.
Tårarna rinner och talesättet som man brukar säga- gråtit så mycket att det ej finns något kvar... - men det bara kommer, mer och mer... det tar aldrig slut!

vattnet i mig tar aldrig slut... det är inte bara mina ögon som gråter, eller mitt hjärta... eller min själ... jag sörjer så enormt att det går inte sluta!

jag förstår ingenting!