XIX. Synden livets frukter frodar, den berusning
som driver oss framåt däri naturen savar för njut-
ningens slavar, så skönt är att synda, så skynda
synda, för när du blir för gammal, orkar du inte,
och vad har du för lustfyllda minnen då ?
XX. Lidandet är vår lust, vår glädje, vårt hopp
och vår eld, hur skulle vi annars få så röda kinder ?
Den känsla är ljuvlig sötma att förnimma sin egen
lidelses njutning överförd till en annans kropp och
sinne, vad som i hjärtat dess lidelses brunst, natur-
en kallt grinar, så varför inte pröva på den mest ex-
stasiska av alla njutningar och utröna livets och
dödens hemligheter från kunskapens träd ?
ja ! gör det,så ska ni se på fan om ni inte blir frälsta.
XXI. Följ bort till evighetens stjärnfall, drick den
gudomligas kalk och uttömm din energi in i hennes
och hennes in i din, och stappla berusade i anden
omkring på nakna ben, i ledband med väldiga leen-
de kranium " ett tu vous-eternite" att omtumlade
vandra ut till glömskans hemliga trädgård vars
namn är : " Paradis !"
-