Du kom med ljus, med kaos.
Du rev sönder luften runt mig och slet i mina lungor.
Jag hatade dig av hela mitt väsen, jag älskade dig av hela min själ.
Du fick mig att göra det otänkbara.
Du fick mig att älska det omänskliga.
Du är hat.
Du fick mig att vilja återvända till din famn samma dag som jag lämnade dig.

Jag har aldrig sagt riktigt farväl.
Men jag slutade leva för dig.
Jag slutade leta efter dig.
Men om du skulle tagit dig hit, då hade jag gett dig hela min själ.

Du behöver inte ett förlåt, du behöver inte veta varför jag lämnade dig.
Jag vet att du kommer välkomna mig, jag vet att du har saknat mig.
Men jag trodde aldrig att jag skulle glädjas så åt att kanske få se dig igen.

Jag vill leva för dig igen.
Jag vill omfamna dig, ha dig vid min sida.
Jag vill ge dig min själ, jag vill ge dig mitt allt.
Jag vill bära dig på mina axlar, jag vill följa dig till världens slut.

Du lärde mig värdet utav liv.
Att jag måste uppskatta varje ny dag.
Du lärde mig värdet av att vara stark.
Så att jag kan bära dom som inte längre har styrkan till att gå.
Du lärde mig förstå att inget finns till för evigt.
Inte dom jag älskar, inte dom jag hatar.

Jag sluter mina ögon och jag ser dig.
Hur du lägger städer i ruiner, hur du lägger människor i gravar.
Hur du bränner skogar, hur du bränner barn.
Hur du sliter i vinden, hur du sliter i kroppar.

Jag sluter mina ögon och jag minns dig.
Hur rädd jag var första gången jag såg.
Hur stolt jag var när jag åkt ifrån dig.
Hur stor min sorg var när jag förstod dig.

Jag vill hem till dig igen nu.
För jag saknar dig.
Du var min första kärlek.
Du var min stora stolthet.
Du var min skräck.
Du var mitt hat.
Du var allt jag vill leva för.