Han berättade, för mig och andra på Röda korset

i Jönköping, att det som var bra?! med kriget

var det faktum, att tomma tunnors

skramlande tystnade


och att han i en skyttegrav, inför ett

kommande, ryskt anfall bad till

Gud, som icke troende,


och resultatet av det, blev

en obeskrivlig frid

inombords,


trots de minst sagt svåra förhållandena:

att han kunde vara död, stupad,

innan kvällen.