Mina vänner jag vet ni alltid finns där
Som ett betryggande stöd
Om jag skulle falla ner i mörkret igen

Likväl tvivlar jag på mig själv ibland
Ja alldeles för ofta står jag tvekande kvar
Trots att jag ser och känner er värme

Men det är inte mörkret jag är rädd för
Ingen ensamhet kan få mig att gråta
Ty mörkret och ensamheten var en gång
De två bästa vänner jag hade vid min sida

Nej det är inte detta som får mig att tvivla
På min förmåga och mitt värde i livet

Det är rädslan för att såra er mina vänner
Att få se min egen smärta i era ögon
Speglad som solen i en stilla gryningssjö
Då jag känner er hjälpsamhet och värme
Utan att vara förmögen att ta emot den

Så kära vänner jag vill att ni ska veta
Ni är var och en guld värda för mig
Och hur mycket jag än tvivlar på mitt eget värde
Så kommer ni alla alltid att ha en plats i mitt hjärta