... den hade lurat mig åt helvete och nu började jag ha bråttom. Tittade på klockan. Fucking fem minuter i. Detta är ju fan typiskt. Jag började jogga tillbaka till Timmle. Jävla förkylning också men det var bara att göra. Kommer till Timmle svettig vid det här laget. Men märker att konditionen finns där. Hm så cyklingen har gett resultat. Jag springer, inte slut. Jag springer levande och oändlig. De ringer ifrån bemaningspoolen, det är Per. Per undrar vart jag är? Och jag svarar att det gör jag också. Och att jag inte trodde det skulle vara så svårt att hitta. Inte i Timmele!!! Men skitsamma, det löste sig. Gpsen ljög. Jag skulle bara komma sent idag. Det var meningen.
Jag lyckades hitta in tillslut, träffa en som var min kontaktperson. Hon skrattade åt min gps berättelse. Tydligen hade de en förra veckan som råkat ut för samma sak. Hm? Iaf , vi gick upp hon pratade. Jag ställde lite frågor. Och vi gick in i ett klassrum. Hon presenterade mig. Och vände sig om till mig och sa att hon skulle in i det avskilda rummet lite. Visst tyckte jag. Sen var det jag där. Och dem stirrade på mig. Och jag kunde känna att det var lite spänt. Öppna käften Alex. Säg något... "Ja, hej! heter Alexander och..."
"Vi vet att du heter Alexander"
"Och jag ska vara här och hjälpa till idag... så har ni frågor eller behöver ni hjälp med något. Tveka inte. Det är bara att fråga. Det är därför jag är här" en stunds tystnad förangick. Sedan kom första handen upp. "Yes my darling, ville du ha hjälp med något?" Hon log och så började man. Sedan flöt de på. På lunchen så satte jag mig vid ett bord med några av killarna. Fråga hur dem trivdes i klassen och skolan. Den frågan gav inget. Frågade vad dem gillade att göra på fritiden. Och jävlar va dem öppnade upp sig. Pratade om en massa spel som i dator. Inte intressant för fem öre men det kostar inget att låtsas vara lite intresserad. "Du då?"
"Jag?"
"Ja vad gillar du göra?"
"Vara ute. Cyklar en del typ."
"Cyklar?"
"Japp"
"Röker du?" Frågan kommer ifrån en liten grabb som låtsas röker en morot.
"Nej det gör jag inte"
"Har du rökt?"
"Ja det har jag"
"Vad gör du när du cyklar då?"
"Hmm jag gillar att cykla långt. Typ som när jag cyklade ifrån Ulricehamn till Göteborg i december"
Ögonen blev stora på dem. "Va?" Och "fan vad coolt" och "hur lång tid tog inte det?"
"Det tog sex timmar ungefär"
"What? SEX TIMMAR!!!"
"Yes"
"Vad du trött då?"
Jag log "Ja alltså det var man ju. Men ändå inte SÅ trött"
"Var det kallt?"
"Nja, alltså det regnade ju typ hela vägen då jag blev ju väldigt blöt, men kall kan jag inte påstå att jag va"
"Ska du vara här något mer?"
"Jag hörde något om nästa vecka också"
"SÅ BRA"
Jag bara log.
"Gillar du att vara här?"
"Ja det är trevligt. Ni är sköna att ha och göra med"
"Hoppas du kommer mer. Tycker du är bra"
"Härligt de"
Utanför lunchsalen. Stod ett gäng åtta klassare. Och tyckte dem var STORA. Det kan dem ju tycka. "Hej han ser ut som Jonathan. Visst ser han ut so Jonathan!" Han menade mig. "Nä han ser ut som John."
"Ja det gör han. Men påminner han inte lite om Jonathan också?"
"Är det en bra grej?" Undrade jag
"Ja det är en bra grej" killen log. Okej då tänker jag.
"Vem är du?"
"Alexander, är här via bemaningspoolen. Kommer vara här lite nästa vecka också. Vilka är ni?" Dem presenterade sig. Jag har redan glömt deras namn. Namn har jag bara väldigt svårt för. Ansikten. Fine. Inga problem. Men jag tror jag har svårt att koppla namnet till något personligt innan jag lär känna någon. Skitsamma, iallafall.
"Så i åttonde klass alltså, snart nian då och sen gymnasiet. Hur känns det?"
"Det suger" jag bara log. I know. I fucking know.
"Vad ska du gå i gymnasiet då?"
"Fordon"
"Aha , lastbilschaufför!"
"Nej reparatör, em..."
"Ah mekaniker , okej, sweet"
Dem stod uppradade framför mig. Försökte se cools ut. Det var lite gulligt faktiskt.
"Snusar du?"
"Nej det gör jag inte?"
"Varför inte de då? "
"Onödigt" Killen bara flinar och skakar på huvudet.
"Röker då?"
"Inte det heller"
"Men du har va?"
"Oja, om jag har"
Jag kunde känna allt eftersom konversationen på gick att jag blev mer och mer accepterad. En smittsam känsla måste jag säga. Men de var inte så coola som dem trodde att dem var. Och jag visste det. Och dem visste att jag visste men respekterade min ödmjukhet. Iaf för tillfället. Någon gång så kanske jag skulle behöva sätta ner foten. Hur skulle det påverka dynamiken?
En liten kille vid namn Elias följde mig ifrån matsalen. En genuint god och ödmjuk och omtänksam person som gick i femte klass. Jag skulle ha hans klass nästa vecka. Jag måste säga att jag gillade honom direkt. Han var bara sig själv. Killen var oförmögen att låtsas. Han hade youtube kanal. Hans föräldrar var skiljda.
Jag frös något kungligt utomhus. Kylan vred om mina stackars öron och näsan. Riktigt nöp i näsan.
Matte, NO och geografi hade vi. Jag gillade Gustav mest i klassen. Han var liksom tuff för sin ålder. De va han som hade låtsas rökt sin morot. Men han var inte tuff för att vara elak eller hävda sig. Tänkte om man kunde resonera med honom. Och ge honom en större roll i klassen. Så skulle man aldrig ha några problem med klassen längre... tänker jag med zero lärare erfarenheter... haha...
Hade en kort debrief efter NO lektionen innan jag slutade för dagen. Nästa vecka. Torsdag, fredag. Själv helt på torsdag. Inga problem. Bring it tänkte jag. Fick vänta en timme på bussen. Käkade en påse dadlar, men det var försent. Kylan hade övertaget om mig. Jag försökte bara härda ut. En kille med tatuerad hand och en cigg i munnen kom till hållplatsen. Jag mötte honom med blicken. Ingen rädsla. Inget obehag. Det är så man möter folk. Är inte rädd för något. Bring it. I don't give a fuck. Han hade snälla ögon och var inte så tuff. Det är i och för sig inte jag heller... whatever...
De där killarna ifrån åttan åkte samma buss från Timmele till Ulricehamn. De snackade lite med mig på bussen. Det var värst vilket intryck man måste gjort? Men jag kom hem... Satte mig ner. Lätt värmen strömma in i min kropp. Delade min honungsmelon. Telefonen ringde. Det var Jonna. "Hej, vi lämnar Borås nu så vi är framme om en halvtimme, eller ja säg tjugo fem minuter istället"
"Okej, em redan. Men det är bra. Då får jag skynda mig" hon tvekade lite på andra sidan luren "okej, bra bra" "Hej" "Ja. Hej" jag satt tyst i två minuter och bara stirrade in i väggen. Sedan hugg jag in i min melon.