Jag ser igenom maskorna på det nät som kallas verkligheten. Bortom den glansiga ytan finns det som är äkta.

Som om jag föddes med ögon som ser genom skalet, som vore det det tunnaste papper. Skuggor dansar och berättar om det som inte alla kan se och känna.

Jag utforskar irrande gångar i kulisserna bakom den scen där pjäsen livet spelas. Försöker förstå för min inre syn hur allt är uppbyggt, hur allt fungerar.

Bakom dekoration av sprejgrädde och färgade tillsatser, finns det som jag söker, där vill jag leva och andas.

Jag vet att isberget symboliserar det jag känner, det finns mycket yta men ännu mera djup och äkthet.