Någon svarade på annonsen.
Han flyttade in utan att fråga om lov, och jag släppte in honom.

Han var klädd i slitna svarta kläder och han luktade unket.
Inga möbler hade han med sig men plats tog han ändå.

Den första tiden kändes det konstigt att ha en inneboende, sedan började jag mer och mer accepterade hans närvaro.
Jag kunde vakna ibland på natten av att han stod lutad över min säng.

Andedräkten stank av gammal spya, hans ansikte var nära mitt. Jag brukade ligga vaken i timmar och kunde inte komma till ro igen.

Efter ett tag blev jag van vid att inte vara ensam fast vårt förhållande var destruktivt, som att leva med någon som man hatar men ändå klamrar sig fast vid för att få någon slags tröst.

Vissa dagar spände han fast mitt ena lillfinger i ett skruvstäd, tog fram sin lilla speciella kniv och började hugga mig i magen. Det kändes som att dricka smält metall och jag vred mig i plågor men kom inte loss.

Det blödde nästan inget men det blev sår som var svårläkta,
och ärren finns för alltid kvar.
Ingen såg att jag var misshandlad och skadad,
det var bara jag och han som visste vad som hände.

När jag skulle gå hemifrån klev han in i mig och var med mig hela tiden,
men så fort vi kom hem klev han ur mig, jag fick känslan av att han inte tycke om att vara instängd.

Vi pratade mycket han och jag, med tiden började jag känna honom så bra att jag ibland lyckades lura i honom att jag började få ont om plats och att han kanske skulle se sig om efter annat boende.

Han var inte lätt att förstå, han sa inte mycket men var tydlig med vad han ville ändå. Hans tysta ord ekade i mina innersta rum.

När han sov var jag vaken och smidde planer på hur jag skulle bli av med honom.

Jag tror han anade vad som var på gång för en dag var hans rum övergivet.
Jag stod länge och tittade på tomheten han lämnat efter sig fast han inget hade med sig när han kom.

En liten gulblekt lapp låg kvar i ena hörnet, jag vecklade ut den och där stod;

Jag lämnar dig nu men om du får ett rum över flyttar jag gärna in igen.

Undertecknat din vän, Herr Ångest.