Känner igen mig
men är inte säker på var jag är
ett osynligt tak
trycker min handlingsförlamade kropp mot marken
får ingen luft
osammanhängande tankar
rycker i mitt huvud

Vad är jag? Varför är jag här? måste vara stark! Duger jag? Får inte gråta, bara svaga gråter! inga känslor! Men jag känner ju? Jag är ett fuck up! Du kan inte rädda någon!
Den här tyngden kommer krossa mig! Hör mina ben knaka. Jag kommer dö! Dödsrädd för att leva...Livrädd för att dö! Svetten rinner..Måste vara stark! Ensam är stark! Lyft! Knäna ger vika.

Känner ett par händer genom dimman
som hjälper mig upp
hon håller om mig
hennes hjärta slår fort

Du är inte ensam
viskar hon lugnt
tårarna rinner
vikten dunstar bort