Bland alla lögner så var det du som var sanningen
Något slet oss i bitar, men länkade oss samman igen
Som ett glas som slås i skärvor för att sedan lagas

Lögnen var så nära mitt hjärta
Och jag hade gjort tomheten till mitt hem
Möjligen var jag död, men jag kände mig levande
Omfamnade de drömmar och minnen jag sedan länge hade förkastat

Liket som var din kropp
En förlorad kärlek
En sista gång få vidröra
Kall, men fyllde mig med värme
Kärleken till dig var föralltid gömd i ett mörker