din doft blandas med vinterns
i en sällsam fantasi
isdrottningen passerar
och decennier drar förbi
det som var som en vårbäck
har nu tystnat, som vårt band
varför all denna kyla
där det en gång var brand?


där polarstjärnan gnistrar
ser jag hårda nätters frost
allt jag tvingats att mista
och all utebliven post
folk är konstiga, tiden
är underlig, men än sen?
du, berest och beriden
jag, bland skuggornas män


LARZ GUSTAFSSON 29/1 2016