det var löjligt, att slås, när man inte brydde sig. Stå och vifta med händerna. Visst gjorde det ont att bli slagen. Men vad då da liksom? vad spelade det för roll? Landade en i magen, luften flög ur mig. Såg han ladda för ansiktet. "kom igen då, gör slut på mig" gnydde något inom mig. Han träffade och det blev mörkt. Och jag kände kroppen segla ner mot golvet.
Det hela hade börjat med en dryg kommentar ifrån min sida, onödigt, visst. Men då var den absolut nödvändig. Har den här ilskan inom mig. Men det är inte hat. Det är bara ilska.
Han hade reagerat precis så som jag hade känt att han skulle, när jag sa det. Det var därför det kändes så bra. Men jag var alldeles för medveten om alla runt omkring, när vi började fäkta. Jag såg alla dessa blickar ifrån kvinnor och män, blandade intryck. Alltifrån uppspelta till fan vad töntig du är blicken. Och i början så hade jag jämrat mig när slagen träffade mig, trots att det inte gjorde så värst ont. Vet inte vad det va som jag var ute efter? sympati...? no fuck that! Kanske vill få igång ilskan lite. Istället så blev jag helt tom av det. Så jag slutade. Och sen började jag märka av alla runt omkring.
Det hela blåste över väldigt fort, naturligtvis. Jag är ingen fighter eller så ska jag låtsas vara det. Jag fick pisk så det skvätter om det. Men det var liksom en blick mellan oss där han liksom undrade vad det var för fel på mig? och jag liksom vet inte? Varför är du så passiv? jag vet inte? Varför muckade du gräll? jag vet bara inte...
då duckade han ner huvudet, och gick in för att göra slut på mig så fort som möjligt. För att behålla hedern. Han landade en hård jävel i magen, så luften for ur mig... resten är som man säger historia.

jag vet inte hur ont det ska göra att bli nedslagen? Så jag tog mig långsamt upp... ingen hjälpte mig. Jag ville inte ha någon hjälp. Jag livnär mig på att bli hatad och missförstådd. Jag bara flinade. Hade sett coolare om munnen varit full med blod, Istället kände jag mig bara svullen och öm i ansiktet. Men det hade varit en bra kväll. Satte mig utanför. Tog en cigg. En yngre kille satt där med.
"du, alltså jag ska fan förändra världen alltså!"
"aha"
"nej, men du fattar inte? jag har alla svaren inom mig" han höll sina händer för bröstet. Jag flinade
"du flinar men det är sant"
"hur gammal är du?"
"ha?"
"hur gammal? du ser ut att vara vad då? 18, 19 år kanske?"
"jag är 23"
"what?"
"det är sant!"
"nåja, skit samma. Så du skall rädda världen?" jag skrattade lite
"Japp, jag ska rädda mänskligheten"
"det är en väldigt vacker tanke" jag tittade på min hand, den hade slutat darra... "men har det någonsin slagit dig att mänskligheten inte vill bli räddad"
"men när jag skrivit min bok så"
"tyvärr men jag tror inte det"
"jo du ska få se. Ska visa er allihopa"
"lugna ner dig och sätt dig ner, okej"
"jag ska visa er"
"det är klart du ska, men så här är det. I bästa fall att man kan hjälpa någon... det är bara så det är"
"hur kan du bara acceptera att det är så?"
"titta på mig! TITTA PÅ MIG! Ser det ut som om jag accepterat någonting!"
han tittade på mig och hajade till, han hade varit så uppe i sina tankar att han hade inte märkt i vilket tillstånd jag var i.
"jävlar vad har hänt?"
"fick lite stryk"
"av vem?"
"vad spelar det för roll? jag fick precis det jag var ute efter"
"ville du bli spöad?"
"inte för mycket, men lite grann"
"varför?"
"för du är inte den enda som lider pga att det är som det är...."
"det spelar ingen roll vad du säger! Jag kommer greja det ändå, du ska få se..."
"det är underbart att du har den inställningen, men du har ändå fel"
"min bok kommer läsas av alla"
"jag kommer hålla utsikt efter den, tro mig"
"jag ska visa er"
"det är bra det, visa oss... visa oss allihopa!" jag skrattade. Han blev bestört. Reste sig hastigt och gick... va fan var det för jävla fyllesnack? Sicken idio... en vacker kvinnoröv kom gående över gatan. Svängde graciöst med stjärten. Långa, fina fasta ben. Bar på ryggen. Bara len silkeslen hud... långt yvigt brunrött hår. Och hon slår armarna runt en ytlig idiot. Jag menar han ser jävligt bra ut. Men... "en bok som skulle rädda oss ifrån allt det här?" haha omöjligt...
can't save what don't want to be saved! och räddad har olika innebörd för olika människor. Jag satt där ett tag själv. Såg på alla människor. Och tänkte lite...