Självmord ett tecken på samhällets förfall

Det är väldigt ledsamt att läsa att så många unga människor beslutar att de inte vill leva längre. Att inte livet går i repris vet alla, ändå så tar de till denna drastiska åtgärd. Detta är ett tecken på ett samhälles förfall.
Det finns alltid en anledning varför människor inte kan se något ljus i tunneln. Det har börjat bli väldigt hårt att vara en ungdom i dag. Arbetslösheten är skrämmande hög och åtgärderna för det är pinsamt dåligt. Med all mobbning i dag och otryggheten ger inga stora visioner av framtiden. Det måste finnas framtidstro om människor ska kunna ta sig igenom detta. Att bara tanken kommer fram att man inte vill leva.
• Som barnhemsbarn fick man tanken på att det här är inget liv. Men ändå kämpade man vidare. När man sedan hade förstörts av samhället, gjordes det ingenting. Tyvärr finns det många i dag som inte kan uthärda denna smärta. Det är viktigt att barn får all värme och kärlek när de växer upp annars blir det stora problem.
Sverige har på något vis aldrig tagit barnens parti utan de har fått stå tillbaka för mycket. Barn är det bästa vi har, det kan jag säga som har fyra barn. De har gett mig så mycket som jag inte i ord kan beskriva.
När ska vi se signalerna när barn far illa? Man kan inte som politiker se att detta är något som man inte borde prioritera. Ett enda självmord bland unga människor borde ge en väckarklocka till de styrande i detta land. Psykvården ska vi inte bara tala om, det är helt anskrämligt. Vårdcentralerna ska ha hand om kunskapen när det gäller psykiska sjukdomar.
Detta är faktiskt skrämmande. De har ingen kunskap, tro mig. När de sedan skriver en remiss, så kommer den tillbaka med motivationen att remissen är ofullständigt skriven.
Ett förlorat liv är en förlorad kugge och borde tas med allvar. Siffrorna säger sitt eget språk att detta är oacceptabelt. Den stund på jorden vi föds till borde få en bättre start, speciellt från samhället.
Det finns andra värden än att hetsa mot ungdomarna. Mobbningen är en stor del av detta sjuka samhälle. Vi har slutat att bry oss om våra egna. Att ett liv, som är en gåva, kan bli så betungande att man inte vill leva kvar.
Detta är oerhört tragiskt. Den unga människan fick inte visa sina begåvningar.
Utan det blev tomt och svart.

Bo Grapenskog