Ensamhet är det du känner när du sitter själv och betraktar en solnedgång, men sen kommer du på dig själv med att du inte alls känner dig ensam, det är bara någon som kommit på att det är så du ska känna.

Ensamhet är en känsla av att man saknar någonting man egentligen föraktar.

Ensamhet är en dålig bortförklaring för feghet.

Ensamhet är någonting man känner när man inte har någon nära, men när någon kommer, går man.

Ensamhet är allt du inte vill känna, fast du egentligen vill vara själv.

Ensamhet kan man uppleva själv, eller tillsammans, den mer tragiska formen kommer dock tillsammans.

Ensamhet går lätt att bota, det kräver bara lite jobb.

Ensamhet är som en dålig låt, du hatar den, men den sätter sig på hjärnan.

Ensamhet är bättre när den kommer på beställning.

Ensamhet är överskattat för många, underskattat för få.

Ensamhet är att tro att ensamhet bara är till för de ensamma.

Ensam är ett modernt uttryck för uttråkad.

Ensamhet är för de små och svaga. De stora, och de starka.

Ensamhet är födseln, döden och allt däremellan.

Ensamhet är när du längtar, och välkomnar skymningen som en vän, efter en lång och solig dag.

Ensamhet är inte som vänner, den finns alltid där.

Ensamhet är att av misstag få sladd på bilen, sitta och hoppas att den ska åka av vägen, och börja brinna.

Ensamhet är ofrivillig om du inte önskar den, önskar du den, får du den kanske inte alltid, men ibland.

Ensamhet är att inte förstå att andra har det än mer ensamt.

Ensamhet är ofta obefogad.

Ömsesidig, ärlig ensamhet är bättre än att härda ut.

Ensamheten är din inre längtan efter någonting mer.

Två ensamma personer gör inte en person mindre ensam.

Du lever ditt liv i hopp om att du inte ska bli ensam, så länge du är ensam med någon annan, är det okej.