Redan medlem?
Logga in
RetardationJag drog i bromsen alldeles för sent, ty däcken var slitna och friktionen obefintlig. Inom en millisekund hade vi kolliderat, och i samma stund var allting för evigt demolerat. Det enda som återstod var ett vrak av nerver, som hejdlöst skenade på en oändlig motorväg och slutligen försvann i den brinnande horisonten. I en krackelerad backspegel fick jag syn på reflektionen av dina ögon. Två perfekta glaskroppar var det sista jag såg. |
Nästa text
Föregående koboltblå |