Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Duvan

Nu är sorgen alltid med mig. Men den finns under ytan. Den kommer endast fram när jag drömmer och i tysta stunder då jag känner andens närvaro.

Duvan jag aldrig fick behålla och aldrig umgås med. Som aldrig ville vara sig själv med mig. Som tittade på mig, kvittrade till mig, men lämnade mitt bröd på marken.

Många duvor, hade människan som hon inte fick behålla. Inte heller livets kärlek, fick många vingslag.

Då vände sig människan till korparna. Men de stal från han. Inte heller korparna visade sin uppskattning.

En dag vände sig människan till Gud, och han sade. Allt var meningen, för att du skulle känna sorg. Den sorg jag har.

Då såg människan in i sin själ och frågade sig själv. Varför får inte jag flyga? Varför måste jag gå längs marken, som ett kräl.

Då sade anden. Kom följ mig, så ska jag göra dig till en duva och dina vingslag skall uppfylla jorden.




Fri vers (Fri form) av Peterdenstore
Läst 342 gånger
Publicerad 2016-03-21 23:42



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Peterdenstore
Peterdenstore