JAG KÄNNER MIG SOM EN ELEFANT

Jag känner mig som en Elefant
Tycker jag är född i fel generation
I en fel tid.
Där jag inte riktigt passar in
De kallar mig för en underlig figur
Det tycker jag är bara en komplimang

Ibland känns det som att gå ner till
Elefanternas håla.
Där ska dem ligga för evig tid.
Man undrar ibland att evigheten
Är en evig tid

De tunga stegen som man går
Här på jorden
Hoppas man blir lättare någon
Annanstans.
Att kunna förstå detta jordiska
Kanske bättre

Man tycker att det finns inget
Vattenhål
Utan det är bara en massa sand
Inte ett tillstymmelse till vatten

Man längtar efter denna friska klara källa
Som man pratar om. Där man ska
Hitta den där berömda pärlan.

Elefantens hus är verkligen stark
Och tålig
Den skulle man ha ibland,som ett skydd
För livet har gjort mig till en Elefant
Inte på grund av tyngden utan på grund
Av att den verkar vara väldigt tänkande

Så nu kan både jag och Elefanterna
Tar varandra i snabeln och vandra vidare
Mot okända mål

Bo Grapenskog