Och så kom du,
lika förbjuden som heroin, lika beroendeframkallande.
Det ven i träden, regnet piskade mot marken
och folk dömde mig, folk tittade, folk skrattade.
Men en blick, ett skratt, en smekning och jag var fast.
För dig min älskling,
för dig gör jag allt.

Och jag kunde ha lyssnat till deras röster.
Jag kunde sagt nej.
Jag kunde valt deras missnöje,
framför mig.
Men vad hade det tjänat till?
För vilket liv är värt att leva,
utan lycka,
utan att göra det man vill.

Och jag skulle kunna ge upp dig,
så mycket betyder du för mig.
För kan du bli lyckligare hos någon annan,
någon annanstans,
måste jag ge henne en chans.
För ditt hjärtas slag,
gör mig levande.
Är du olycklig,
finns för mig ingen morgondag.

Solen skiner nu, den bränner mot min kind.
Du sover djupt, som du alltid gör.
Och jag är hög, jag är din.

Och för dig älskling,
gör jag allt.
Din kärlek är värd att hatas för.
Din lycka är värd allt jag har.
För jag är fast,
du är mitt heroin.