Esmeralda,
jag vet inte hur du känner
å inte heller vad du går igenom, hur allt känns.
Kram.

Tycker så mycket om dig Esmeralda. Jag vet att du vet om det egentligen.
Bara små steg gör skillnad Esmeralda.
Ett i taget. Känn ingen press.
Vill du ha sällskap finns jag här så gott jag kan.

Det ända jag vill att du inser är att ibland är man stark å säker och ibland är man trött. Men situationen runt omkring är egentligen den samma. Det ända som skiljer är din upplevelse av den.
Ett tunnelseende skapas när fara eller andra starka känslor kommer. ...
Det jag menar är att ältandet och den inre diskutionen kan vändas. Å alla har styrkan till det.
Bara att göra på sitt eget vis.

Du är
du å
du är underbar precis som du är nu.

Men vem är du nu?
Vem va den du va?
Å vem är det du vill bli??

Snälla kära. Förstå digsjälv, och förlåt digsjälv. Tillåt inte något eller någon eller dig själv att förstöra

Bestäm dig för en väg framåt
eller uppåt
å håll fast vid den. Livet är en väg. En väg som har sina tunnlar.
Lovar att hittar du dig själv och en väg så har du allt.

Vet att det jag säger kan låta som ett eko av vad alla andra säger Esmeralda.
Vill verkligen inte överdramatisera allt det som hänt. Förlåt men blir lite trött på sättet nära vänner, lärare och annan personal hanterar än när man känner en sorg i hjärtat eller nått.
Man pendlar mellan att tänka att de överdramatiserar, att de ger för mycket hjälp till att de inte bryr sig.
Speciellt rädd blir man när de vill ge än piller eller lägga in än.. Även om de säger att det är inget som dåligt med än..

Min dröm är att någonting som brinner i dig får mina ord kramar å kärlek som bränsle till att vilja framåt eller uppåt.
Om inte det så iallafall sluta fara åt jobbiga håll.

Tänk att styrkan att be om rätt hjälp eller styrkan att klara av sig själv
Eller styrkan att le stort varje dag. Den har du

lovar.