Vi åt våfflor
vi vandrade över heden
vi cyklade till havet
vi läste hundratals böcker
vi delade vårt innersta

Vi spydde och blödde,
kämpade och svor
och kunde inte ta hand
om vårt innersta

Är det fortfarande du,
du som fanns för länge sen
hos mej

Du som gjorde livet bitterljuvt spännande
och kvävande trångt

Du som blev lämnad kvar
och nästan, nästan försvann
när jag, omtöcknad och förvirrad,
lekte bort halva mitt liv

Är det fortfarande du - och
vågar vi, kan vi nu säga det osägbara?