Det brukar kännas som ett skott i bröstet.
Det träffar den där punkten som gör att allt rinner ut.
Allt rinner ut och täcker min kropp.
Jag är inte jag längre.
Nej, aldrig jag.
Det ekar i mitt huvud, river upp mina armar, slår sönder mina knogar, får mig sluta andas, får min själ att hoppa, får mitt hjärta att springa, får min hjärna att inte fatta.
Det rinner ut i mig.
Det tar över mig.