4:17 på morgonen.
Och i tillfredställande marker utav vad som tänktes men inte sades.
Alla talar men ingen säger något.
Alla krypterade matematiker räknade ut världen utan att öppna ögonen.

Arm i arm är vi bara harmlösa sociopater.

Formler är djupt nergrävda i mina revben,
och jag manövrerar med min egen förintelse.
Min hjärna imploderade,
och alla mönster blev illusion.

Det kostade mig mina ord,
men det var gestaltat för mig.

Alkemin var frusen och min.